Nunnan

Igår på en av rasterna på jobbet slog jag på TVn och den visade en repris av ett program som hette "Nunnan". Detta program skakade på sätt och vis mig djupt. Under 10 år hade film-teamet följt en kvinna (Marta) som valt att gå i kloster i de det strängaste av klosterordnar: Karmelitordern. Nunnorna där avlägger sina löften för evigt och går aldrig utanför klostermurana (de har dock trädgård som de jobbar i). 2 timmar varje dag spenderar de i bön och de pratar bara med varandra 1 timme mellan bön och målitd (eller något sådant). De har ingen Tv, Ingen radio, ingen tidning och internet är bara att glömma. De träffar omvärlden och familj max 7 gånger per år. Orderns kärn-punkt är att genom att de aldrig kan veta (får veta) resultatet av sina böner och sin tro kan lämna sig helt öppna för att (en kristen) Gud skall kunna verka genom dem.

Några reagerade ganska kraftfullt: "Men hur kan hon? Hur orkar hon?" Samma tankar flög genom mitt huvud. Sedan började jag följa den tråden. Vad skulle det egentligen innebära rent andligen att faktiskt avsäga sig alla världsliga saker och bara fokusera på meditation, ritual och bön hela dagen. Kanske till och med hela livet? I en tidigare bloggpost skrev jag:

Desto mer dedikerad du är till det Gudomliga, desto mer dedikerad är
det Gudomliga till dig!

Detta ringer fortfarande med stor resonans inom mig! Vi lever i en så fruktansvärt hektisk och informations-tät verklighet idag och det kallas för "Modern Life": TV, radio, internet, tidningar allt detta påverkar omgivningens inverkan på oss. Vi har liksom inte en chans att stilla oss och få tid för oss själva och tid att lyssna på inre budskap från oss själva eller Gudinnan. Jag har inte en chans att höra Gudinnans budskap. Vilket fick mig att fundera på hur skönt det skulle vara att någon gång, någon vecka varje år (eller oftare) faktiskt bara lämna denna "Moderna Värld" bakom mig. Stänga av mobilen, koppla bort internet och facebook och bara vara. Undra hur länge det skulle ta för mig innan jag fick spatt och blev rastlös? Inte många timmar troligtvis. Vilket är ytterligare ett tecken på hur fast jag personligen är i det här nätet. Likaså, nu när jag på allvar har börjat fundera på att skapa denna verklighet så börjar det snurra: "Inte kan jag? Vem skullle ta hand om..? Var skulle jag bo...? Måste jag inte jobba...? osv" Eller sammanfattat i en enda mening: " Ja, men....." Det är som om jag på något sätt är rädd för vad som skulle kunna hända om jag utsatte mig själv för det här. Vem jag skulle möta om jag bara var ensam med mig själv och mina tankar.¨

Kanske det är därför jag är så rastlös och kastar mig över alla möjligheter till brus jag kan hitta - för jag är rädd för vad jag skulle kunna möta i tystnaden?

Nunnan visas på SVT Play fram till 26 augusti.

En annan väldigt intressant serie på samma tema, om än något mer upplyftande är Klostret. Det är en BBC produktion som handlar om 5 män som skall prova på livet i ett Benedikte-kloster under 40 dagar. I första programmet tas det bland annat upp det där med vikten av tystnad för att kunna lyssna. Tre avsnitt och första avsnittet visas fram till SVT Play tom 8 augusti.